Jag trodde att jag själv hade fått välja vilken roll jag skulle spela, men fick tji. Det motståndet gjorde att jag fick till det som jag är näst mest stolt över, av de roller jag gjort.

Babbybobbys stora sorg över sin avlidna hustru blev den drivkraft som jag föjde under arbetets gång. Den gjorde honom till en krutdurk som kunde explodera när som helst.

En detalj jag var mycket nöjd med, var det extremt snabba roll- och klädbytet jag hade mellan två scener. 10 sekunder blankt, från stor och stöddig fiskare till blek och tanig läkare.